Här kommer en liten bildkavalkad på Zamantha!

Men vi börjar med en gruppbild. 

Det här kortet är taget den 25 maj -10 på en av våra små promenader. Milde tid vad tiden går!

Rumpenissarna blir 7 veckor nästa dag!

 

ÅH   Hej och HÅ!!!

 

Å´det är såå kul ute i skogen och livet leker verkligen för en liten ängel.

Och det gör det fortfarande för dom små nissarna men ibland så måste man kunna uppföra sig och detta är ett sådant tillfälle.  

 

 

Marie visar upp Zamantha på Afrs utställning i Botkyrka.

 

Snygg sååå???

 

 

 

  Även nästa bild är från samma utställning och kunglig hovfotograf är Anita.

Skojja bara!

 

Det är så himla kul att få kort på sina änglar och speciellt när man själv inte är på plats.

 

 

Jisses!! Ska man springa så fort!!

  

 

 

Och det lönade sig att springa fort, fort och Zamantha blev BIS-valp.

Inte nog med att man ska gå kurs på bruksan och lära sig en massa saker utan man ska vänstervarva också.  

 

Den som ska bli fin får lida pin är det ett gammalt ordspråk som säger fast å andra sidan tror jag inte Zamantha har nåt emot det ivarje fall inte när det ger ett så himla bra resultat.

 

Här har vi kommit fram till den inoff. utställningen på Nyköpings BK.

 

Finputs av en liten Zamantha!

  

 

 

 Ibland blir väntan mycket lång och eftersom Zamantha blev BIR,  visserligen ensam i sin ras så gick hon sedan vidare till Grupp 2-finalen där ett 10-tal raser var representerade.

 

Minsann blev inte det lilla hjärtat Gruppvinnare också - Jodå!!

 

Vi kan väl säga att ni hade tur med både väder och utställning.

 

 

Skönt med ett brake!

    

 

Som sagt såå blir väntan lång ibland och eftersom det var 10 stycken olika gruppvinnare som skull plockas fram så tog det sin lilla tid. (en del grupper kan vara mycket stora ex. grupp 3 med alla terrier)

 

 Och det var en lite cairnterrier som tog BIS:et men sen må ni tro att det minsann var en rumpenissa från Skolebo som blev BIS2:a  

 

Zamantha blir BIS2:a Nyköping BK utav alla raser!!

  

 

Tar mig friheten att publicera det första mailet efter fröken Zamantha flyttat och efter det så har det naturligtvis blivit både flera mail och telefonsamtal.

Det är ju så här att skaffar man hund härifrån så är det livstidssupport men det innebär också att du själv hör av dig och vill ha kontakt.  

 

Hej Barbro
Vill med några rader meddela att vi är hemma igen i Grödinge och resan har gått bra.
Första stopp i Mönsterås där Zimon skulle få hälsa på Zamantha. Jag hade inte räknat med att han
skulle vifta på svansen och bli jätteglad men det gick ganska bra i alla fall.
Första fikastoppet hos f.d grannar på Oknö.  Matrast lite norr om Västervik, glass i Söderköping och
liten promenad i Södertälje innan vi var hemma  plus någon extra rast.
Hon har varit pigg och glad hela vägen sovit till och från i bilen . Hon fick  lite mat i Mönsterås och har
ätit två gånger till. Det sista innan vi nu gått till sängs.  Nu ligger hon bredvid på golvet och har somnat.
Jag tror hon var ganska trött nu efter denna långa dag.
Zimon åkte med Marie hem så   ses vi  imorgon igen lite piggare.
Nu gäller det att sova så länge hon sover.
Än en gång tack för denna härliga lilla tjej.
Kram  Birgitta 

   

Slutar med en bild som är tagen på nästan samma plats som den översta bilden men trots att det är slutet av september så är det fortfarande lite Putte i Blåbärsskogen över det hela.

Det är exakt 4 månader mellan det översta och nedersta kortet och tänk vad mycket som hänt i era nissars liv.

 

Naturen är alldeles underbar!

Tills vi hörs mina vänner

 Ha de riktigt gott!!  

Fick för ett tag sen lite bilder utav Charlotte, matte till Överste Olsson och sambo med Joakim så nu äntligen hamnar dom i bloggen.

 

 

 

Du och jag, husse!!

 

 

Fast Lotte hävdar att när husse ensam haft ansvaret några dagar så är det för Lotte att peka med hela handen - Tror det är till Olsson?  

 

 

Fast det Lotte skrivit som rubrik till det här kortet undrar jag om jag törs skriva - fast å andra sidan så tar jag risken efter moget övervägande.

 

 

Överste Olsson och Överste Goebbel!

  

 

Joakim, kom ihåg att det var Lotte som döpte bilden.  

 

 

Semester och jag är med.     JAG = Olsson

 

 

Vilken utsikt - så himla vackert. Det är så här jag tycker att små rumpenissar ska få ha det - följa med på semester när det går.

 

 Få ta en aktiv del av familjens vardag och vara en älskad familjemedlem.   

 

Men jag vet också att Lotte tränar och går kurs för Jeppe och att dom har en mycket bra vardagslydnad.

 

Till och med så bra att hon blivit tillsagd att börja tävla.

 

Någon som vet någon bra privat tränare  och då menar jag en riktigt duktig tränare eller om det finns någon bra träningsgrupp. ( helst i närheten av Lund)

 

 

Skiter i utsikten - måste bara vila lite!  

 

 

Hade kameran med ut i går morse, det var så andlöst vackert med dimman och solen som började titta fram.   

 

 

Vilda väntar på att jag ska ha gömma lite grejjer!

  

 

Lite uppletande är så bra att ta till och som sagt det går så fort och så är den lilla ängeln glad och belåten när vi kommer hem.

 

 

HÄR!!  HÄR är den!!!    

 

Mattes älskling e´så duktig, vet inte vem som är mest belåten när vi vandrar hemåt.

 

 

   En stund för eftertanke.

 

 Här har naturens egna vävnadskonstnärer varit framme och spänt upp tusentals med nät.

 

  Det är så otroligt vackert när man kommer en tidig morgon och daggen gnistrar som diamanter i spindelväven.

 

 Såå mycket som man bara går förbi eller inte ger sig tid att se.

 

Nåväl mina vänner - lev väl och må gott!

Tills vi hörs!

  

  

Börjar med en bild på Zot - det är lätt att tro att den mesta tiden med rumpenissar härifrån tillbringas på utställningar men så är faktiskt inte fallet.

  

 Det är väl mera så här att när det är nåt speciellt så är kameran med - men inte i det vardagliga.

  

Shiiiit - gubben har bollen i fickan!!!  

  

Man skulle kunna tro att Zoten tänker:  vänder jag snabbt som fasiken över hindret slipper jag landa  och sitta och hoppa tillbaka - kan vaa lite onödigt!!

  

Tror inte husse tänker likadant.  

  

Husse och Zot springer vänstervarv

 

  

ÅH, det gör dom så bra såå!

Platsen dom gjorde det på: Lund BK

  

  

Sickna rörelser !!!

  

  

Ja, du Håkan hur känns det att ha blivit en fullfjädrad vänstervarvare?

  

Den da´n trodde jag aldrig att jag skulle få uppleva!!  

  

Men med en såå vacker och rastypisk riesen så ska dom  visas upp.

  

Vi har en rasstandard och den ska följas. Det finns ingen som ger oss rätt att frångå den!!

  

 Sen kan ju resultatet,  kanske inte alltid bli vad man önskat sig men det är en annan sak.

  

Misstänker att du är inne och läser lite här emellanåt - så Grattis på födelse-dagen lite så här efteråt.  

  

  

BIS-4:a

  

Inte illa!!

 

Snyggt jobbat är ordet.

  

  

Man säger ju att äpplet faller inte långt från trädet -samma helg var Zamantha Zotdotter (Yakira/Zot) på riesenspecialen i Botkyrka och ställdes och blev BIS-valp.

 

 

Älskar dig matte!!

Bilderna är från förra helgen då hon blev BIR-valp i Vallentuna. Skrev fel i förra bloggen  - fast huvudsaken är väl att dom som var där vet var dom var!  

 

 

Lika glad på det här kortet.

  

 

Även mamma Wilma var med och fick jättefin kritik ,det resulterade i ett rött band - tack Agneta och Kjelle för att jag fick låna henne, nu väntar vi med spänning att dom små bebbarna skall växa upp och visa framtassarna.

 

Wilma

 

Som ni förstår så är kortet från i vintras, men vi väntar på bilder som Anita och kennelpojken tog (älskar er också ). 

Wilmas bror "Olle" född hos kennel AngeRiesen var också med och slutade som 2:a bästa hane och det är jättebra jobbat av en unghund

så stort Grattis till er alla.

 

Även Ärliga Äbba ställdes samma helg igen och fick ett rött band och jättefin kritik, så duktiga ni är.  

 

Slutar med en bild på Pillan som helt oförhappandes dök upp här i går kväll tillsammans med husse.

 

Pillan 10.5 år

 

Pillan som är mamma till Nimba och Urchin (U-kullen).

 Nimba som i sin tur är mamma och mormor till Zamantha.

Urchin i sin tur är mamma till  bland annat Zvarta Zara , Zodiac och Ärliga Äbba som alla har figurerat här på bloggen ganska nyligen. 

 

Pillan en sån gooo hund  , visst mycket vilja, men såå stabil.

 

Ha det nu gott alla mina vänner tills vi hörs igen.

  

 

 

 

Vilka underbara valpköpare jag har!!!  

 

Ärliga Äbba med sin matte Ann-Sofie.

 

 

Här är dom  på rasspecialen i Timrå - där Äbba fick ett förstapris med ck i unghundsklass och sen placerade sig 3:a i bästa tikklass.  

 

Helst skulle man ju vilja ha alla nissarna placerade nära, nära men ibland så blir det ju så att dom flyttar långt bort.

 

Men då är det ju guld när matte och husse hör av sig och till den kategorin hör Äbbas familj.

 

 

Rumpenissepromenad!!

 

 Den här bilden är tagen dagen innan Äbba flyttade  på en av våra små promenader.

 

 Å nu så är den lilla ängeln så stor så. Men A-S hör av sig och berättar vad som händer och sker och det tackar jag innerligen för!  

 

 

Yazot Yakirason

  

 

Eller Sluggo som han kallas för i vardagslag var på Umeå BK i helgen och blev BIR-valp med jättefin kritik. Jättegrattis!!

 

 

Vänta du mossan - snart är det jag som travar ifrån dig!

 

 

Rose-Marie som visar går också valpkurs med Sluggo och hävdar alldeles bestämt att han är en duktig och lättlärd kille.

 

 

Sånt vill vi höra mycket!!  Skojjar bara!!!

 

 

 

Ere´bra så här??

 

Ros-Marie och Patrik har fixat pälsen själva på den lille nissen och det är bra jobbat och precis som ni säger så växer det ut om man skulle ta för mycket nån stans.

 

Härligt att höra att dom sträva täckhåren är på G men som sagt riesen är en trimras från början och det ska man vara medveten om när man skaffar sig en.  

 

  Men har man som ni även Shitsu så är man härdad.

 

 

 

 Zamantha Zotdotter

 

 

 

Var även hon på utställning i Botkyrka nu i helgen och blev BIR-valp även hon med jättefin kritik.

 

 

Å visst kan även lilla Samantha trava på.

  

 

 

Det är lillmatte Marie som visar - å det gör hon så bra så!

 

 Även denna lilla nissa fick fin kritik och är en riktig liten myspropp.

 

Men visst kan dom små änglarna sånt dom kanske inte skulle.  

 

 

Med den blicken kan man förlåta allt.

  

 

 

Man blir ju rent mörkrädd när man ser hur fort tiden går - dom har redan fyllt fem månader.

 

Alla går kurs och ska bli doooktiga små riesen och det är ju så här - att det är ni som har dom - som lägger ribban.

 

Hur duktiga dom ska bli och hur mycket dom får lära sig.

 

 

 Lägg den högt säger Vilda!

 

 

 Åh  - jag håller med för visst är det roligt att ha lydiga och lyckliga hundar!!

 

  

Lycklig ???     Jaaaaaaa!!

  

 

 

Visst är det en härlig bild och det är ju så här man ofta ser sina rumpenissar alldeles tossiga av glädje och man blir glad ända in i själen av att se dom.

 

Speciellt om dom sen kommer när man ropar och det kommer dom att göra men inget är gratis utan det gäller att ligga i lite.   

  

Glöm inte bort vad vi pratade om på lägret om leken och belöningar, för nu börjar dom små änglarna verkligen töja på alla gränser och det ska dom - för att bli riktiga riesen!!

 

Tills vi hörs - ha det riktigt gott alla - tack för bilder.

 

 

Skriv gärna några rader om er ängel och skicka tillsammans med lite kort så får syskonen osv. veta lite mera om hur det går för er.

  

  

 

 

Underbart vackra Sofiero - vilka dahlior!!

  

 

Mannen tycker jag är lite knäpp men i och för sig så har han nog alltid tyckt det  fast bara när det gäller hunderiet och ibland är jag böjd att hålla med honom men inte så att han hör det.

 

När väckarklockan ringde kl 03.00 i lördagsmorse var ett av dom tillfällena men som sagt så var det bara att studsa upp för nu stod Sofieroutställningen på agendan!

 

Mötte upp hos Jenny och Helen strax före 06.00 och med förra årets nervpärs i färskt minne då damerna behagade komma en kvart för sent och jag var nära ett sammanbrott  vid utställningsringen så var vi denna dag i tid.

 

Räddningen för Jenny den gången var att domaren också var en kvart sen. Hur det gick då?

 

Jodå - Jenny och Shot blev BIR  

 

Överste Olsson gör debut!

 

Men om vi nu börjar från början så var det Olson som först gjorde entre´ i unghundsklassen  och jag höll tummarna så mycket som gick.

 

Matte Charlotte springer för kung och fosterland!

 

Och det gjorde hon bra för det resulterade i ett rött band sen så mötte dom Angelriesens Buddy  Baloo och fick se sig besegrade men med bra kritik och ett HP så är väl det en väldigt bra början!

 

 

Olson, en gosse med drive i stegen.

  

 

Vet att Lotte inhandlade trimkniv och fick en del goda råd från Anna och mig. Nästa gång så ska inte domaren kunna slå på pälsen för den är mycket sträv och kommer bara ullen bort (brun) och linjerna blir framplockade så !!

 

Zot ställdes i bruksklass och han är en riktigt - riktigt snygg hund och jag vet ingen svenskfödd hanne som ska slå honom idag.

 Å de e stora ord för att komma från mig.

 

Det var det inte heller utan han blev bästa hane.

 

 

Herregud!!!   Vad fick jag för nåt??  Gav hon mig fingret????????????

  

 

Men det bästa av allt - han är såå himla mysig!

 

Håkan var ute och körde en söktävlig ( lägre klass)  med honom för nån vecka sen och var 4 poäng från uppflyttning och visst har han sin uppflyttning snart.

 

man behöver faktiskt inte ha så himla bråttom heller - våra rumpenissar ska ju räcka i många år.  

 

Enda tiken från kenneln var Shot och hon gjorde bra ifrån sig.

 Fick Ck och slutade  sen som 3:e bästa tik och visade fram dagens bästa rörelser.

Matte Jenny är en mycket duktig handler och dom är ett mycket flott team.

 

 

Zot  BIR-vinnare igen!  

 

Å det är ju klart att vi som var där jublade högt.

 

 Grattis till er båda - till Mia som visade fram honom till BIR:et och Cacib:et  och Håkan som tar resten!!

 

Grattis till er andra som var där med era vackra hundar!

 

 

Tinge-Ling eller Roxy som hon kallas för numera var där och hälsade på oss - så himla roligt at ni tog er tid.  

 

Men husse var har du tappat huvve???

  

 

ÅH, vad i allsin dar pekar du åt?

 

Lilla Tinge-Ling - ja så heter hon nog för alltid i mitt hjärta och visst var hon precis så charmig som jag minns henne som valp.

Husse hävdar bestämt att hon är en kanonhund så trygg i sig själv och mycket lyhörd och lydig.

 

Tänk husse skvallrade lite om att nu ska dom börja träna lite agilty och jag känner mig bara såå glad över att Roxy har det så bra.

 

 

Totto och Roxy. 

  

 

Ett himla trevligt ekipage och det är faktiskt Tottos förtjänst att jag är med på facebook. Tack i tack.

 

 

Diego med pappa Zot och respektive hussar.

Även familjen Diego kom och hälsade på - så himla trevligt.

Visst syns släktskapen men frågan är om Zot tycker detsamma??

 

Shiiit, attentat på gång!!!

 

Tror Zoten tänkar att det här var det minsann ingen som sa nåt om när allt var som bäst!

 

OK då - jag sitter väl med ryggen mot dig då!!!!

 

Den snälla Zoten tänker säkert - ja,ja man får väl ta det onda med det goda  För Wilma, hon var läcker hon. 

    

Det tar på krafterna att vara på utställning både på hundar och folk för att inte prata om hur hungrig man blir. 

 

Efter räkmackan!!

 

Vi var några som inte kunde motstå en räkmacka på restaurangen, tur att den var såå himla god för det är nog den dyraste macka jag ätit.

Sen åkte vi hem mätta och belåtna men det kommer mera längre fram eftersom jag stannade kvar över natten hos Jenny och Helen.

Tack alla vänner och underbara valpköpare för en fantastisk helg!!!!

 

Ha det alla!  

 

 

Som sagt tiden går och nu är det ett tag sen jag bloggade.

 

Om det hänt nåt -  nåja, varje dag är ju lite av ett äventyr men om man ser i stort, så är det lugnt men man ska ju leva i nuet och njuta av detsamma.

 

Här kommer lite bilder från en sån där magisk dag som man minns med glädje även om det just då inte var nåt speciellt märkvärdigt.

 

 

 

Adina förbereder Zacke för spåret.

  

 

 

Bland det bästa som finns är ju att få ge sig iväg ut i skogen och väldigt gärna då med hund och hundkompisar.

 

 

Som sagt det behöver ju inte vara så avancerat för då kan det plötsligt bli ett påtag och lite småjobbigt.

 

Spåra - vaa e de´  -  men SnyggBissie står ju där borta!

  

 

 

Ibland blir det ju inte alldeles som man tänkt sig men med mod i barm och så vidare  som ni vet,  så brukar allt lösa sig.

 

 

 

 Tålamod och en stor portion envishet är en mycket bra egenskap om man är lycklig ägare av en riesen vilket Adina har och har ni sett!!

 

 

 

Fasiken mossan! Det kunde du väl sagt på en gång att vi skulle åt det här hållet!!

  

 

 

Hur gick det sen då?   Jodå, Adina kom tillbaka och var nöjd med sin rumpenisse men nu är det bara öppen mark som gäller för Zackes del.

 

 

Vilda i spänd väntan på sitt spår!

  

 

 

Kan va dags för trimning snart, men med eller utan lockar så är hon en jätteduktig spårhund.

 

 

Synd bara att hon har en matte med helkassa knän - ett lägreklass spår och lite taskig terräng klarar inte hon som går bakom.

 

 

OK, mossan då kör vi!!

  

 

 

Hon är verkligen duktig mitt   -gryn och är det så här fin terräng så är allt super men kommer vi fram till krondiken så är det kört även om dom bara är pyttesmå.

 

För min del alltså och jag har väl insett att det är bra att ha allt intakt i min ålder.  

 

 

Här mossan har du pinnen!!

  

 

 

Kör med liggapportering vid pinnarna - det har jag gjort med både Basic och Vilda.

 

 

När jag spårade med Ina så apporterade hon dom samma och hon var så himla just och tuggade aldrig på dom.

 

 

Vilket som är bäst?

 

 

Ja, det beror väl på vilken hund man har.

 

Basic hade ganska bråttom i skogen så för mig att hinna med så var det bra att få hämta andan lite vid spårpinnarna.

 

 

När det gäller Vilda så går hon lagom fort men det gör inte mina fötter dom har en viss förmåga att kila sig fast under trädrötter, pinnar,stenar och så vidare.

 

 

Men man får i alla fall närkontakt med moder jord och får se vissa saker som man inte fått se annars.  

 

 

Sara och Bissie körde uppletande!

  

 

 

 Ett jättetrevligt ekipage (och duktiga) som kommit nedflyttande från Norrköping.

 

 

Bissie tror jag är Zackes favoritbrud och i alla händelser nu när hon löper.

 

 

Adina och jag gnuggar våra händer i förtjusning över att fått en såå trevlig träningskamrat.  

 

 

Åh, Bissies lillhusse hänger förstås med ut i skogen! 

  

 

 

En sån söt liten kille - å tänk så bra att sörja för återväxten av blivande spårläggare - tror jag absolut att Bissie tänker.

 

 

Vet att vi alla tre åkte hem från skogen mycket nöjda med vår dag och våra svarta skägg var definivt nöjda.

 

 

Min loppa - ja, det är så här mina vänner att kärt barn har många namn, och det gäller även mina riesen.

 

 

Men vad gör hon?????

  

 

 

Man kan göra sina fynd i en vinbärsplanta.  Nej - vindruvsplanta ska det så klart vara, och dom kan också vara av både det ena och andra slaget.

 

 

  Men måste säga att jag föredrar detta fyndet framför en mycket, mycket död fågel som Äventyrlige Bond upptäckte samma dag som han flyttade.  

 

 

 Om han fick behålla den?

 

 

Näe, min själ - den hämtades upp långt nerifrån magen samtidigt som en mycket envis riesenschnauserpojke gjorde allt för att få behålla den.  

 

 

 Nu håller dom på att mogna och goda är dom.

 

 

Det är inte bara Vilda och vi som upptäckt det utan även koltrasten.

 

 

Men tills vi hör igen.

 

Lev väl mina vänner.